Efter haft väldigt jobbigt senaste månaderna med både förvärkar och extrem smärta i ryggen så valde jag 19/1 sova på förlossningen med morfin. Vilket gick allt annat än bra, jag sov inte utan jag spydde och var så fruktansvärt groggy. Fick träffa en läkare på fredag morgon som gjorde en brutal hinnsvepning på mig vid 12.00 och då var jag öppen 2.5 cm (vilket jag varit ett tag). Jag åkte hem och var helt slut så jag gick och la mig och vila och sov rätt länge. Minns inte riktigt när jag vakna med vid 15.30 började jag känna av svaga värkar som kom rätt ofta men inga som helst problem klara av. Jag fortsätter sitta vid datorn och klockar dem lite för skojs skull...men vid 18-19 tiden är de nere på 3-4 min och gör rätt så ont, men inga problem. Men jag väljer ringa in till FL och ber och få bli undersökt, så Madde kör upp oss och jag blir undersökt och är öppen lika som innan 2.5 cm och får ligga en stund på CTG-kurva. Jag blir rätt less eftersom jag börjar få känslan att det är på G. Barnmorskan tycker vi ska gå en sväng nere i sjukhuset och se om det hjälper sätta igång det. Så vi vandrar omkring i närmare 1 timma och går sedan upp igen men det blir åka hem. När jag kommer väljer jag tar en dusch eftersom jag tycker ryggen värker så...sitter länge och väl och njuter av det varma vattnet, sedan tar jag mina värktabletter och sömntabletter och går och lägger mig och sover, men varknar ungefär var 10 min av värkar men somnar där emellan. Vid 1 vaknar jag av att värkarna ökat i styrka och är kanske 7 minuter emellan. Så jag väljer ta ännu en dusch, hinner väl sitta 5 min så känner jag en stark värk och känner mig extra "blött" och sedan börjar det dundra på. Värkarna blir extremt starka och går ner snabbt i minuter. När jag tagit mig ur duschen är värkarna nere på ca 2min. Jag springer runt och börjar plocka ihop för jag förstår att nu är det dags åka in. Väcker Tommy som knappt fattar vad jag säger, han ringer sjuktaxi men de skulle ta 20 minuter på sig att komma och det var ju inte accepterat av mig när jag hade värkar nu varje minut nästan och kunde knappt stå. Så han ringer en ny taxi och de kommer direkt. inne på förlossningen 2.15

Vi ringer på så vi ska kunna komma in genom porten på sjukhuset men på förlossningen är det bara upptaget efter kanske 3 försök och flera starka värkar som jag knappt kan stå av ringer vi en annan avdelning och får komma in. Tommy kör mig i rullstol upp på förlossningen och jag får hamna på ctg-kurva och blir undersökt och får höra jag är öppen 3 cm. Men jag klarar inte ligga kvar på ctg jag vill ha lustgas, så vi bytter rum och jag får min lustgas...som verkligen inte hjälpte denna gång plus jag missa den heeela tiden. Så efter en stund ber jag om EDA, och narkosläkaren är snabbt på plats och drömriket är nära :).

Jag ligger och känner verkligen inget så EDAN tog verkligen rätt, så jag får vila och bara känna lugn och känner mig faktiskt väldigt avslappningad och mycket inställd på att föda barn. Jag känner att jag börjar känna att det trycker på och ligger och små trycker, sen poff tycker jag nåt händer liksom att nåt åker ner. Och då kommer BM in och undersöker mig och jag är öppen 10 cm med en liten kant kvar, men hon säger att jag kan nog trycka bort kanten om jag vill. Då är klockan 5.10 och jag börjar krysta, och blir rätt för jag minns hur det var att föda Jonathan (en ren mardröm). Men hon som förlöste mig var så otroligt duktig så hon snappa upp att jag blev rädd och fick mig nästan direkt släppa rädslan och bara jobba mig igenom rädslan och bara satsa på att få ut min lilla. Det värsta var när huvudet stod därnere och vi vänta på sista krystvärken som kändes som den aldrig kom. Då fråga hon vad flickan skulle få för namn och jag sa "hon heter Wilma". Sen var det bara trycka på och poff var hon ute vår lilla prinsessa. Klockan 5.20. Så denna förlossning kan jag minnas med ett lugn...den var så snabb och smidig. :)

Sen fick vi frukost, jag gick upp och duscha och sen låg vi och myste och sov tills vi gick över till vårdhotellet vid 11-12 tiden. Och där stanna vi ett dygn innan vi åkte hem.

Så kom vår älskade Wilma till världen